Mannen drog hastigt tillbaka stolen från det nedspillda bordet. Genom sin snabbhet hade han helt lyckats undvika att få kaffe på sin kavaj, och även tidningen hade han förmått hålla borta från den varma drycken. Han kände sig inte speciellt irriterad över det spillda kaffet, utan snarare lite nöjd över sin egen reaktionsförmåga; den undanmanöver med vilken han lyckats hålla sig undan det brännande varma krävde onekligen ett visst mått av skicklighet. Kaffetåren som nu hade lagt sig som ett brunt hav över hans bricka fick han efter att ha uppmärksammat en servitris om också hjälp med att torka upp.
Senare, när allt var över, och han satt på sin stol och bläddrade i sin tidning med en tom kopp framför sig förvånades han över hur självklart han hade hanterat situationen. Som om det fick gå som det ville med kaffet, det hade nog ändå svalnat, bara jag inte spiller ned min kavaj.
Sakerna var som de skulle. Men tidningen kändes märkligt innehållslös den dagen.