- Presenter √
- Tårta √
- Serpentiner √
- Fritt fram att avslöja en av de saker jag gav syrran på födelsedagen! √
Grattis!
Grattis!
Vissa skulle kalla det nördigt att under en och samma kväll avhandla a) autonoma kollektivtransportsystem, b) usenet, c) Videoplazas enligt uppgift halvknackiga API, d) programmeringsspråken Lisp och Python, e) den Segway som Samuel hade glidit in på och f) frågan om den jetpack som går att köpa till nämnda Segway drivs av en dieselmotor (ja) och hur många gallons diesel den i så fall rymmer (två).
Andra skulle kalla det att komma hem.
–
Men själv kallar jag det nog faktiskt bägge två.
Spelare, supportrar och övriga innebandyintresserade – alla som i något sammanhang kommit i kontakt med popsporten över andra vet att den tjugofjärde mars varje år inträffar Stora retrodagen. Under denna dag plockar alla vi bandyfantaster fram våra matchställ från tidigt åttiotal ur garderoberna, för att på detta sätt en gång varje år hedra minnet av ett sedan länge daterat men ack så klassiskt sportmode . Följaktligen hade jag satt på mig min klassiskt neongula wct, utrustat min klobba med ett för kvällen lämpligt blad i silver samt plockat fram mina sedan sexan urgångna 36:or av märket Lejon. Jobbigt läge uppstod dock när det stod klart för mig och Haraldsson att kvällens bandyövningar hade blivit inställda på grund av den jättevåg som tydligen hade sköljt in över Gärdet under eftermiddagen. »Hoppsan «, kommer jag ihåg att vi tänkte, men det var inte mycket att göra åt saken. Vi tog våra tillbehör och traskade hemåt genom den ljumma onsdagsnatten.
Här på Parakit smider vi planer. Bättre opp, vi smider expansionsplaner. Det som nu består av en smått insomnad webbsida kommer snart vara ett konglomerat bestående av två pigga tv-kanaler, piratradio sänt från Ålands hav, en utbyggd webbsida med community såklart och så avslutningsvis en skämttidning om tropiska fåglar vid namn ”En kvitt kvitt värld”. Vi kommer konkurrera ut Egmont, MTG, Schibsted. Murdoch. De kommer få känna på parakitens kvittrande.
Eller njae. Det blev nog en aning överdrivet det där. Åtminstone lite närmare sanningen ligger det faktum att jag sitter inne på ytterligare två domännamn som man kanske skulle göra något med: valtal.se och spellista.se. Och säg mig vad som under ett valår skulle passa bättre än att lansera multiplattformen valtal.se med pompa och ståt? Kruxet är nu att jag inte har så mycket att fylla min multiplattform med. Jag funderade lite på att sno ihop en valtalsgenerator (tänk Sollis och min limerickgenerator), men det kommer säkert ta alldeles för mycket tid och kommer nog bli hemskt svårt att få till den så bra som man skulle önska. Eller ens till en knappt acceptabel nivå för den delen. Så till att börja med kanske jag bara tar och helt enkelt skriver ett valtal och lägger upp på sidan. Även vi globala medieimperier måste ju börja våra resor någonstans.
Nu ska jag gå över till min syster och hämta en extranyckel. Hon fyller år snart. Jag vet vad hon ska få, men jag kan inte säga det än. Inte här i alla fall. Tänk om hon skulle titta liksom. Hur skulle det se ut? ”Jaha, vad kul, en giraff, det visste jag redan för jag har läst det på din blogg. Nu vill jag ha tårta.”
Här sitter jag framför datorn med ett antal färdigbredda smörgåsar att hugga in på, sådär som jag gör ibland, men just idag känns det extra bra. Jag har valt ett fantastiskt bra bröd, saftigt och poröst, fyllt med frukt och fibrer från Saltå kvarn. Som pålägg har jag valt att använda mig av gul paprika på en bädd av klassisk grevéost. Det är inte utan att jag kan titta ned på mina smörgåsar och tänka att dom ska det minsann bli gott att äta upp.
I senaste numret av Filter nämner skribenten Christopher Friman hur han häromsistens råkade beställa en »Expresso« på ett kafé, och hur tröstlöst ohippt det kändes. Min mamma gjorde under en utlandsresa själv misstaget att lite undrande fråga servitören varför det var så litet kaffe i den kopp hon just beställt. Det är lätt att dra på smilbanden åt dylika historier, men det är också intressant att se på dem som markörer. Idag bör man känna till minst en handfull olika kaffe-, vin-, whisky-, öl- och chokladsorter, och de ingår nu i den samling vetande som man bör ha för att kunna se sig som kulturellt belevad. Lägg till att cigarrer är på stark frammarsch, liksom klassiskt herrmode, antikviteter och pärlor runt halsen så känns onekligen som att den klassiska borgerliga finkulturen gjort en del framsteg under det senaste decenniet. Å andra sidan har en relativisering skett på det kulturella området: all musik kan vara rätt, nästan, så länge just jag tycker om den, och jag kan ha låtar med Amy Diamond och Anthony and the Johnsons i samma spellista. Deckare kan vara god litteratur, tecknad film kan vara god film och film kan vara tusen gånger finare än teater eller opera utan att den behöver vara svår. Att känna till sin Strindberg är kanske inte lika nödvändigt som att känna till sin »Expresso« (även om det visserligen talas om en svensk litteraturkanon då och då).Välproducerade amerikanska tv-serier är det finaste av allt.
Så vad är kontentan? God smak har blivit mer eftertraktat på vissa områden, medan man på andra områden värjer sig för begreppet. Vad det kan bero på, och om det möjligen är speciellt tydligt i Sverige, är en annan fråga som det går att fundera kring.
Mannen drog hastigt tillbaka stolen från det nedspillda bordet. Genom sin snabbhet hade han helt lyckats undvika att få kaffe på sin kavaj, och även tidningen hade han förmått hålla borta från den varma drycken. Han kände sig inte speciellt irriterad över det spillda kaffet, utan snarare lite nöjd över sin egen reaktionsförmåga; den undanmanöver med vilken han lyckats hålla sig undan det brännande varma krävde onekligen ett visst mått av skicklighet. Kaffetåren som nu hade lagt sig som ett brunt hav över hans bricka fick han efter att ha uppmärksammat en servitris om också hjälp med att torka upp.
Senare, när allt var över, och han satt på sin stol och bläddrade i sin tidning med en tom kopp framför sig förvånades han över hur självklart han hade hanterat situationen. Som om det fick gå som det ville med kaffet, det hade nog ändå svalnat, bara jag inte spiller ned min kavaj.
Sakerna var som de skulle. Men tidningen kändes märkligt innehållslös den dagen.